Lappa ihop mig

Då var det slut på praktiken. Jag och Julia har varit hurtiga och lastat disk, skurit grönsaker/kyckling och serverat på café Njuta i tre hela dagar. Första gången i det riktiga arbetslivet. Det har varit tre bra och faktiskt lärorika dagar. Första intrycket av personalen var kaxigt, jag var helt feg för dom och ville hem därifrån. Men efter tålamod och många långa timmar så såg vi vad som dolde sig under ytan. Stress var vad som doldes. Under denna ytan finns något du aldrig kommer att få se. Igår var jag på broders projektarbete, han och Oscar hade knåpat ihop en liten konsert och bra var det! Efter det återstod ett spontant besök på Karrofesten. Kul var det, första gången där för mig och fler ggr blir det! Nu ska jag fräscha till mig med hjälp av en dusch och sen bär det av till spelning på väster med flickorna. Det här är nog sista gången jag sitter i det här rummet och skriver blogg. Imorgon väntar den jävliga flytten.

Så kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan

Beauty's

image7
Var tvungen att visa en bild även här. Mina nya skönheter, köpta i Sthlm city i lördags eftermiddag med sällskap av mor. Vagabond, rea 70 %! Brukar aldrig intressera mig för skor, men där kom det visst. Enjoy!

Jag klarar mig aldrig ensam

Det har varit ett långt och skönt lov, och jag har tänkt blogga flera ggr men blir aldrig nöjd med det jag skriver så det har inte blivit av. Men nu äntligen ska jag få det ur vägen. Mycket har hänt i veckan, både roliga och tråkiga saker, allt från film till en ovärd spelning, och radiobesöket ska vi inte ens tala om (bandet var veckans artist på Blå station, P4, obs obs). Jag har dessutom spelat flitigt, både i replokalen och här hemma på rummet. Men om en sisådär fem dagar är det här rummet inte längre mitt, vi ska nämligen förflytta oss två trappor ner. Och ge någon annan ful, löjlig familj möjligheten att få det här fina hemmet. Och det känns för jävligt. Jag kommer att sakna att bo här, har man en gång fäst sig vid något så är det inte lätt att lämna det sen, när det väl är dags. Fy och fan. Jag har gjort en upptäckt på nytt i Lasse Lindh. Från början gillade jag inte honom, men nu har jag fastnat som klister på mannen. Laddade ner det senaste albumet och jag hittade många fina låtar, texter och toner. Det lättar faktiskt hjärtat att lyssna på sorgliga låtar. Den här låten är min favorit!

Du är en tröst för gråtna ögon du är min fallskärm när jag faller om natten
Du sover som ett barn åh jag saknar att kunna sova så
Du äger mitt blod och du är slagsmålet jag aldrig kan vinna
Och jag känner mig bara så jävla tom ibland

Jag klarar mig aldrig ensam
Jag klarar mig aldrig ensam

Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt
Det är så stort och sväljer mig helt jag är Gabriel i mitten av hans fall
Och jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
Och jag känner mig bara så jävla tom ibland

Jag klarar mig aldrig ensam
Jag klarar mig aldrig ensam


Kamerajävel

Eftersom pappa glömde min kamera i england ("#''¤#/¤*#/!!) ska jag få en ny nu. Har hittat en på internet jag tycker verkar bra. Kostar en sisådär 1800, dyrt jag vet, men vill ändå ha en bra kamera. Dessutom är det internetpris, blir billigare än i affärerna. Men jag får samtidigt skuldkänslor och tycker synd om honom för att han får lägga ut så mycket pengar för den, fastän han är skyldig mig en. Det verkar vara lite ont om pengar till andra saker samtidigt dessutom. Men är den köpt före i morgon får vi tillbaka 700 kr för min gamla kamera från försäkringsbolaget, så det underlättar ju rätt mycket. Så mycket tjat om kameror hit och dit, men man blir ju så gott som beroende av dom. Vem vill inte ha minnen på kort liksom?

Spontaniteten

Lördagen lättade upp allt den här helgen. Bjöds hem till Anna, och roligt var ju att det kom så spontant. Hade inga planer den här dagen heller, och så vips hamnade jag och min cykel på holmen. Det var en blandning olika folk där, mest karrofolk men även en idrottare från virginska och en 92:a. Kul att ha lärt känna lite nya ansikten, särskilt över pictionary när man är som hetsigast och mest stressad. Härlig kväll verkligen! Jag har märkt hur mycket jag uppskattar när saker kommer spontant. Love it! Och snart kommer Eric hem! Äntligen!


I've been thinking of better nights and better days

Fy fan vilken b kväll. Har inga som helst planer och ingen att ringa. Och Eric har lämnat mig för norrmännen och Oslo. Sämsta helgen, suuuuck............ Har i alla fall Amanda online på msn ett tag till, att muntra upp mig. Därför här en bild på henne. Go get him, girl! Nu blir det tv i ensamheten.

image5

Och en bild på Eric, för att jag saknar dig så sjukt mycket!

image6


Pusselbitar för varandra

That was it it. Nu ser jag ut som ett normalt barn igen, som pappa sa. Haha, jag känner på tänderna non stop nu. Och vad snyggt det blev! Raka och fina, och vita också. Inte visste jag att jag hade så vita tänder, bakom fasaden. Nu sitter alla pusselbitar på plats! I feel grrrrrreat. Livet leker! Och även idag njuter jag av och till The Perishers.

Eric och jag har tagit oss igenom en hel månad tillsammans, idag :) Känns helt underbart bra. Den här dikten, skriven (och framförd igår så fint) av Sanna, tillägnar jag dig. Lite smågulligt och vackert sådär. Vi har det så bra tillsammans du & jag!

Eftersom vi är pusselbitar
för varandra kan vi stryka
våra band
När du går mitt itu kommer
jag för att fläta dig
samman
Då jag går isär träder du fram
och pusslar ihop mig

Kärlekspar som rörde
varandra och färgade
varandra röda kände jag
till
Men nu när jag finns i det
väcktes mitt slumrande
Du dök upp och visade ett
landskap så orört

Du rörde

Två landskap för varandra

Braces out!

Känner för att skriva av mig, lite brist på idéer bara. Har haft en tom, halvdan dag. Inte fått något särskilt gjort. Skolan, sen en meningslös och tråkig repning (igen), eftersom vi var utan sångare, och så till sist kommer man hem hit, till reviret. Aldrig kan någonting kännas nytt, och roligt. Lyssnar på the Perishers lugna, fina låtar för övrigt. Väldigt bra!

But there's a big day coming! Imorgon tar jag bort min tandställning! Woho! Och det ska bli så skönt. Det ska bli det bästa på länge, kanske till och med ännu bättre! Nu kommer jag att kunna le och skratta med öppet gap utan att behöva tänka. Bra är väl det, att det här halvåret gått väldigt fort. Det borde firas, med tårta och godis och varför inte sång? Jag kommer att bli så jävla mycket snyggare! Eller man kan ju i alla fall få drömma.

You inspire me