newmi

Jag är egentligen hur trött som helst på alla jävla töntbloggar. Men jag skapade nämligen inte min blogg för grejens skull, utan för att få skriva av mig och jag ser inget fel i det, så det är precis vad jag tänker göra nu. 
Så fort jag är det minsta tyst eller nedstämd blir alla arga på mig och måste påpeka det, men de frågar inte hur det är eller vad som har hänt. Eller så gör man sig rolig på min bekostnad eller ställer frågor i stil med "Är du glad, eller?". Det är inte sådana frågor man vill ha, det man vill ha är medlidande! Sen är ju frågan om man ska ge det eller inte, det beror ju förstås på personen det i fråga handlar om, ifall den är värd uppmärksamheten eller inte. Men är man en vettig människa visar man omtänksamhet och medkänsla. Sträcker ut en hjälpande hand. Det jag inte förstår är när folk inte bryr sig, särskilt inte när man brister ut i gråt och inte får en enda fråga ens. Och får man det är det isåfall fel fråga. Och det handlar då såklart om sådana man träffar ofta, och/eller står nära. Har ni sociala svårigheter, eller? Eller är ni kanske utvecklingsstörda? Hur svårt kan det vara? Ge åtminstone en klapp på axeln. Jävla idioter, ni kan fan gå och dö allihop. Jag kan i alla fall säga att skulle jag hamna i en sådan situation då någon behöver mig, så hade jag visat ett och annat tecken på medkänsla. Ni ska vara glada att jag finns!